Alternativet till Wikipedia

Författare: Master Sida 1 av 34

Barack Obama, Chief of Staff William M. Daley (tv) och National Security Advisor Tom Donilon (th)

SCIF – Sensitive Compartmented Information Facility

En SCIF-anläggning (sensitive compartmented information facility /skɪf/) är ett slutet område i en byggnad som används för att behandla sekretessbelagd information av typen SCI (sensitive compartmented information) i USA:s militär, nationella säkerhet, nationella försvar och underrättelsetjänst.

Bild: Barack Obama, Chief of Staff William M. Daley (tv) och National Security Advisor Tom Donilon (th) i ett portabelt och avskärmande SCIF-tält på ett hotellrum i Rio de Janeiro, 20:e mars 2011. Foto: Pete Souza, Public Domain

SCIF kan vara antingen permanenta eller tillfälliga och kan inrättas i officiella regeringsbyggnader (t.ex. situationsrummet i Vita huset), ombord på fartyg, i tjänstemäns privata bostäder eller i hotellrum och andra nödvändiga platser för tjänstemän på resa.

Portabla SCIF kan också snabbt inrättas vid behov under nödsituationer.

På grund av den operativa säkerhetsrisk (OPSEC) de utgör är personliga mobiltelefoner, smarta klockor, USB-minnen (även kallade ”thumb drives”) eller någon annan typ av personlig elektronisk utrustning (PED), kameror (analoga eller digitala) andra än de som är amerikanska statens egendom och som endast används enligt strikta riktlinjer eller någon annan typ av inspelnings- eller överföringsenheter (analoga eller digitala) uttryckligen förbjudna i SCIF:er.

Tillträde till SCIF är normalt begränsat till personer med lämplig säkerhetsklarering.

Icke säkerhetsklarerad personal i SCIF måste stå under ständig uppsikt av säkerhetsklarerad personal och all sekretessbelagd information och material måste tas bort för att förhindra obehörig åtkomst.

Som en del av denna process krävs normalt också att icke säkerhetsklarerad personal överlämnar alla inspelnings-, foto- och andra elektroniska mediaenheter. All aktivitet och alla samtal som förs där inne förutsätts vara skyddade från offentliggörande.

Tjänstemän som dokumenterats ha haft en SCIF inrättad i sina privata bostäder inkluderar:

  • President George W. Bush på sin Prairie Chapel Ranch i Crawford, Texas (som han använde som sitt västra Vita hus)
  • Utrikesminister Hillary Clinton i sina hem i Washington D.C. och Chappaqua, New York[10]
  • President Donald Trump i både Trump Tower i New York City,[2] och på sin resort Mar-a-Lago i Palm Beach, Florida

 

Referenser

Johan Galtung utvecklade konceptet fredsjournalistik

Fredsjournalistik enligt Johan Galtung

Fredsjournalistik är ett begrepp som utvecklats av Johan Galtung, en norsk sociolog och fredsforskare, för att motverka den konventionella krigsorienterade inställningen hos mainstreamjournalistiken. Det är ett unikt perspektiv som syftar till att främja fred, förståelse och konfliktlösning genom det sätt på vilket nyheter rapporteras och utformas.

Fredsjournalistik, enligt Galtung, fokuserar på att ge en mer balanserad, empatisk och konstruktiv skildring av konflikter och frågor, vilket i slutändan bidrar till en mer fredlig och rättvis värld.

Fredsjournalistikens kärna är att försöka korrigera den inneboende partiskhet mot våld och sensationalism som ofta kännetecknar traditionell nyhetsrapportering.

Den erkänner att medierna spelar en avgörande roll för att forma allmänhetens uppfattning och påverka politiska beslut, vilket gör det viktigt att ta itu med dess brister i bevakningen av konflikter och kriser.

En av de viktigaste principerna för fredsjournalistik är att betona de bakomliggande orsakerna till konflikter snarare än att bara presentera händelser som isolerade incidenter.

Det innebär att man fördjupar sig i den historiska, sociala och politiska kontexten för en konflikt för att ge publiken en mer omfattande förståelse. På så sätt syftar fredsjournalistiken till att motverka mainstreammediernas tendens att enbart fokusera på de dramatiska och våldsamma aspekterna av en konflikt medan de ignorerar dess djupare orsaker.

En annan central princip för fredsjournalistik är att inkludera ett bredare spektrum av röster och perspektiv i rapporteringen. Det innebär att man ger en plattform till lokala samhällen, marginaliserade grupper och individer som är direkt påverkade av en konflikt.

Genom att göra detta möjliggör fredsjournalistiken en mer nyanserad och empatisk skildring av det mänskliga lidandet och konfliktens komplexitet. Den bidrar också till att utmana de dominerande narrativen som ofta upprätthåller stereotyper och fördomar.

Dessutom försöker fredsjournalistik undvika att avhumanisera eller demonisera någon sida i en konflikt. Den avstår från att använda språk som stämplar individer eller grupper som ”terrorister” eller ”fiender”, eftersom denna typ av retorik ytterligare kan underblåsa fientlighet och utarma möjligheterna till försoning.

Istället uppmuntras journalister att använda ett neutralt och respektfullt språk när de beskriver de parter som är inblandade i en konflikt, vilket främjar en mer konstruktiv dialog.

Exempel på tillämpad fredsjournalistik

För att illustrera begreppet fredsjournalistik i praktiken, låt oss titta på några exempel från verkligheten:

Fredsprocessen i Nordirland: Under konflikten i Nordirland, som sträckte sig över flera decennier, skildrade traditionella medier ofta konflikten i termer av ”katoliker mot protestanter” eller ”britter mot irländare”. Fredsjournalistik, å andra sidan, försökte fördjupa sig i de underliggande klagomålen och historiska komplexiteten.

Journalister som anammade denna strategi genomförde djupintervjuer med ledare i lokalsamhället, lyfte fram fredsinitiativ på gräsrotsnivå och humaniserade erfarenheterna hos dem som drabbats av våldet. Denna mer nyanserade rapportering spelade en viktig roll för att främja förståelse och bidrog i slutändan till fredsprocessen i Nordirland.

Israel-Palestina-konflikten: I en mycket omtvistad och polariserad konflikt som Israel-Palestina-konflikten syftar fredsjournalistiken till att ge en plattform för röster från båda sidor. Den avstår från ensidig rapportering och försöker göra både israelers och palestiniers erfarenheter mänskliga. Genom att berätta historier om individer som strävar efter fred, till exempel gemensamma israelisk-palestinska fredsinitiativ eller gräsrotsdialoger, främjar fredsjournalistiken hopp och empati och erbjuder ett alternativ till den dominerande berättelsen om en evig konflikt.

Rapportering om klimatförändringar: Fredsjournalistik sträcker sig bortom traditionell konfliktrapportering och täcker globala frågor som klimatförändringar. I detta sammanhang betonas vikten av att förstå de bakomliggande orsakerna till miljökriser och lyfta fram insatser för att mildra dem. Genom att fokusera på lösningar och visa upp det arbete som utförs av aktivister, forskare och samhällen som arbetar med klimatförändringar, inspirerar fredsjournalistiken till positiva åtgärder och främjar en känsla av kollektivt ansvar.

Sammanfattningsvis är fredsjournalistik, enligt Johan Galtung, ett transformativt förhållningssätt till rapportering som syftar till att ersätta sensationalism och fördomar i konventionella medier med ett mer empatiskt, balanserat och konstruktivt perspektiv.

Den strävar efter att belysa de grundläggande orsakerna till konflikter, inkludera olika röster och förmänskliga erfarenheterna hos dem som påverkas av kriser. På så sätt informerar fredsjournalistiken inte bara allmänheten utan bidrar också till en fredligare och rättvisare värld genom att främja förståelse, försoning och konfliktlösning.

Den erbjuder ett alternativ till den cykel av våld och konflikter som upprätthålls av traditionell nyhetsrapportering, vilket gör den till ett värdefullt verktyg för att främja positiv förändring i vårt samhälle.


Relaterat

Digital Identity. Chart by Mercola.com

ID2020 – ett digitalt ID

ID2020 är en ickestatlig organsiation (NGO) som förespråkar digital ID för den miljard papperslösa människor i världen och underbetjänade grupper som flyktingar. Clive Smith efterträdde grundaren Dakota Gruener som verkställande direktör 2022.

Bild: Digital Identity. Chart by Mercola.com

Historia

I maj 2016 samlades över 400 personer vid FN:s högkvarter i New York för att diskutera hur man kan tillhandahålla digital identitet till alla, ett definierat mål för hållbar utveckling som omfattar 1,5 miljarder människor som lever utan någon form av erkänd identifiering.

Experter inom blockchain och annan kryptografisk teknik gick samman med representanter för tekniska standardiseringsorgan för att identifiera hur teknik och annan expertis från den privata sektorn kan uppnå målet.

Toppmötet 2018 hölls i september 2018 och fokuserade på att definiera vad som utgör ett ”bra” digitalt ID. Sponsorer för evenemanget inkluderade FN:s kontor för informations- och kommunikationsteknik (OICT), FN:s flyktingorgan, Internationella teleunionen och Danmarks generalkonsulat i New York.

Under 2019 startade ID2020 ett nytt program för digital identitet i samarbete med Bangladeshs regering och Global Alliance for Vaccines and Immunization (GAVI).

Mission

ID2020 är ett offentlig-privat konsortium som arbetar för FN:s 2030-mål för hållbar utveckling om att tillhandahålla juridisk identitet för alla människor, inklusive världens mest utsatta befolkningar.

ID2020 har publicerat en uppdragsbeskrivning med tio punkter, som inkluderar:

”Vi anser att individer måste ha kontroll över sina egna digitala identiteter, inklusive hur personuppgifter samlas in, används och delas.”

Extern webbplats

Referenser

Sida 1 av 34

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén