Naturlag (Latin: lex naturalis), är ett rättssystem som bestäms av naturen, och därmed är universell [1].
En naturlag ska kunna beskriva förhållanden i universum och i naturen på ett sakligt, hållbart och trovärdigt sätt.
Isaac Newton (1643–1727) publicerade Principia mathematica år 1687 där han framför tre fundamentala lagar: tröghetslagen, kraftlagen och lagen om verkan och motverkan. Med dessa lagar kunde han härleda planetbanor, fallrörelsen och således även tyngdlagen. Dessa lagar uppfattar vi fortfarande som naturlagar.

Inom fysiken har begreppet lag visat sig inte längre vara relevant särskilt med kvantområdets kullkastande av krav på regelbundenhet och förutsägande av resultat. Istället har man infört begreppet teori.

Ett bredare synsätt

Man försöker formulera naturfenomenen med mer omfattande beskrivningar där lagarna och matematiken sätts in i ett större sammanhang. Einsteins allmänna relativitetsteori beskriver motsvarande fenomen som Newtons mekanik, också från matematiska beräkningar, men med andra utgångspunkter.

Klassiskt, hänvisar naturlag till att analysera den mänskliga naturen – både socialt, andligt och personligt – och där man härleder bindande regler för moraliskt beteende. Naturlag kontrasteras med den naturliga rätten i gemenskap, samhälle, eller exempelvis politik. Vissa forskare använder naturlag synonymt med naturlig rättvisa eller naturlig rättighet (latin ius naturale), [3], medan andra skiljer mellan naturlag och naturlig rättighet.

Upphov


Naturlagar har sitt upphov i människans önskan att förstå och förklara sammanhang i universum, världen och livet. De första försöken utgjordes sannolikt redan för 10 000 tals år sedan genom målande beskrivningar av universums och världens förhållanden och sammanhang.
Vi finner sådana ambitioner hos konstnärer och historieberättare i kulturer från alla jordens hörn.
Vetenskapsmän och filosofer har sedan försökt att förklara dessa sammanhang långt före antiken en epok som i väst ofta anses ha haft de tänkare som tagit de första stegen mot naturlagar.

Särskiljande av vetenskap och tro
I början av 1900-talet ansågs det angeläget att skilja vetenskap från trosföreställningar och initiativet till detta togs inom Unitarianismen vars ledande representanter författade ett Humanist Manifesto för att just särskilja tro och vetande man kallade sig sekulära humanister. Samtliga dessa begrepp har kapats av antihumanismens huvudorganisation IHEU och används felaktigt och förvillande av dess följare, i Sverige organiserade av föreningen Vetenskap och Folkbildning, Förbundet Humanisterna och dess associerade.

IHEU förespråkar en reduktionistisk materialism och står för ateistisk naturalism.
Allt ska kunna förklaras i fysiska matematiska termer.
Det är angeläget att visa på att naturlagar är mer än fysiska beräkningar och den mekaniska naturalism som blivit följden av detta förenklade synsätt (se Wikipedia).

Descartes som anses vara reduktionismens och även naturlagarnas upphovsman var allt annat är ateist. Tvärtom ansåg han att alla insikter var en konsekvens av ”guds nåd” och ett resultat av det abstrakta tänkandet. Således var han inte en empiriker som sökte kunskap genom försök utan enbart genom inre tankearbete. Ändå har han fått stor betydelse för nyateismens reduktionister och dess mekaniska naturalism (transhumanism).

Begreppet naturlag initierades i René Descartes Principia Philosophiae från 1644. Han beskriver tre fundamentala lagar (naturlagar) enligt vilka de materiella kropparna måste röra sig. Wikipedia påstår (korrat ordföråd till ordförråd):

”Därmed hade termen naturlag införts i fysikens ordförråd.”

Det är således en felaktig beskrivning. Descartes införde begreppet i ett filosofiskt vetenskapligt betraktelsesätt. Något som sedan även naturvetenskapen anammade.

Historik

I fornhistorisk tid ansåg man att det var gudomlig makt som givit upphov till allt och att Gudarna även styrde världen. Av dessa skäl blev det angeläget att upprätta ett förhållande till gudarna. Sådana försök kan vi se redan i 10 000 år gamla grottmålningar.

En mer mekanistisk teori framfördes redan under antiken av Demo´kritos ca 460–ca 370 f.Kr, grekisk materialistisk filosof och företrädare för den antika atomteorin som menade att världsordningen var rent orsaksrelaterad. Vi kan här se fröet till reduktionismen.

Det forntida Egypten (från ca 3000 f kr) vars medicinska vetenskap utvecklade erkänd kunskap inom läkekonst men också teorier om liv och död där balsameringskonsten sannolikt fick sitt upphov. Kombinationen arkitektur och matematik, för att räkna ut bärighetsprinciper, tycks ha lett till insikt även om det Gyllene snittet vilket går igen i pyramider och annan arkitektur.

Babylonien, ett forntida rike vid floden Eufrat i det nuvarande södra Irak (ca 2000 f.Kr. – ca 540 f.Kr.) Vetenskapen tog astronomi och matematik till sin hjälp för att registrera och systematisera kunskapen om världsalltets regelbundenheter.

Kinas medeltida vetenskap och teknologi har högt anseende. Viktiga uppfinningar är pappret, tryckkonsten, magnetkompassen och krutet som kan ha uppfunnits redan före vår tidräkning. Svartkrutets historia kan härledas till 800-talet och Tang-dynastin. Krutet kom sedan till Europa under 1300-talet och fick stor betydelse för krigföringen.

Yin och Yang

Yin och Yang


Taijitu (Kinesiska: ???) Yin och Yang är den universella symbolen för taoism men betraktas även av icke-taoister som ett begrepp för motsatser i harmoni.

Mönster som liknar taijitu finns i forntida Celtic, etruskisk, romersk symbolvärld och mycket tidigare hos Cucuteni-Trypillian kultur ikonografi. De kan benämnas yin yang symboler i modern forskning men inget samband till det kinesiska tecknet har fastställts. Dock kan man här ta in forskning från Jung som fann likartad mytologi hos olika kulturer och insikter om sammanhang han ansåg ligger bakom arketyper.

Referenser


1) Strauss, Leo (1968). ”Natural Law”. International Encyclopedia of the Social Sciences. Macmillan.
2) ”Natural Law”. Columbia Electronic Encyclopedia, 6th ed. Columbia University Press. 2007.
3) Shellens, Max Solomon (1959). ”Aristotle on Natural Law”. Natural Law Forum 4 (1): 72–100.
4) Douglas E. Edlin (Jul 2006). ”Judicial Review without a Constitution”. Polity (Palgrave Macmillan Journals) 38 (3): 345–368.
5) Wild, John (1953). Plato’s Modern Enemies and the Theory of Natural Law. Chicago: University of Chicago Press. p. 136.