DemokritosDemokritos född cirka 460 f.Kr., död cirka 370 f.Kr., var en grekisk filosof från Abdera i nuvarande Turkiet, tillhörande den atomistiska skolan. Hans huvudsats var Ickevarats nödvändighet. Tomrummet är förutsättningen för delbarhet. Demokritos lägger därmed grund för reduktionismen.

Varat går att dela till en viss gräns som han kallade atomos grekiska för odelbarhet. Verkligheten är sammansatt av dessa kompakta partiklar, atomer. Till och med själen ansåg han bestå av sådana atomer men av ett annat slag än våra kroppar. Atomerna rör sig enligt denna teori helt mekaniskt, dvs. beroende på yttre verkande krafter. Det finns således enligt detta synsätt inga krafter inom dessa atomer och de har inga avsikter eller strävanden. All förändring sker slumpvis och beror på orsak och verkan, det som kallas kausalitet. Det som händer måste hända på just det sätt som det händer och är ett resultat av vad som inträffat tidigare.

Atomer utgörs av form, storlek och rörelse. Andra egenskaper som vi upplever uppstår genom att atomerna uppfattas av våra sinnesorgan. De förmedlar då färg, lukt, smak, ljud, känsel och är således inte något som atomerna utmärks av utan är sekundära fenomen som uppstår vid förnimmelse av atomernas rörelser.

Ontologiska uppfattning:
materialism: varat är till sin grund fysisk
pluralism: varat är uppbyggt av sins emellan olika delar
mekanism: förändringar uppstår fysiskt genom yttre påverkan
determinism: varje händelse är förutbestämd av tidigare händelser
kausalitet / orsak-verkan: varje händelse har en orsak

Betydelse för vetenskapen

Atomism kontra holism: Kan tillvaron förstås om man tillräckligt väl kan beskriva de minsta delar tillvaron består av? Eller är helheten något mer än summan av delarna? Demokritos hävdade att det enda som existerar är atomer och tomrummet. Allt som händer kan härledas ner till händelser bland de minsta beståndsdelarna, atomerna. Detta kallas reduktionism eller atomistiskt synsätt. Det atomistiska synsättet präglade den knidiska läkarskolan i det antika Grekland som fokuserade på välavgränsade separata diagnoser som var och en hade sin speciella behandling. Ur det atomistiska synsättet växer den positivistiska vetenskapen fram.

Rudolf Virchow (1821-1902) brukar nämnas som en portalfigur inom den moderna medicinen som var starkt präglad av atomism-positivism. Istället för Demokritos atomer framförde han cellpatologin. Alla sjukdomar kunde förklaras om man förstod händelser på cellnivå.

Holistisk vård och syn på läkekonst representerades inom det antika Grekland av Hippokrates (460-370 f. Kr). Han avfärdade vidskepliga förklaringar eller gudomliga straff som förklaring till sjukdomar. Den Hippokratiska skolan hade sitt fokus på omhändertagande och prognos snarare än att sätta avgränsade diagnoser. Behandlingarna var fokuserade på kroppens självläkande förmåga. Man behandlade människan, inte sjukdomar. I en uttalad holistisk helhetssyn (holism = odelad, hel) kan inte helheten förstås genom att enbart beskriva de enskilda små delarna. Det holistiska synsättet är grunden för humanvetenskapens framväxt.

Vetenskapen har sedan under århundraden pendlat mellan att domineras av atomistiskt eller holistiskt synsätt. Sedan mitten av 1800-talet har den traditionella medicinska vetenskapen till stor del influerats av reduktionismen och den knidiska läkarskolans inriktning på specialiserade läkare och att behandla delar av kroppen.

Referenser

Mårtensson B, Nilstun T (1988). Praktisk vetenskapsteori. Lund: Studentlitteratur
Dahlberg K, Drew N, Nyström M. (2007) Reflective lifeworld research. Lund: Studentlitteratur.
R B Johnson and A J Onwuegbuzie. Mixed Methods Research: A Research Paradigm Whose Time Has Come. Educational Researcher. 2004 33:14–26