Asklepios (som figurerar som antik gud) kan ha varit en verklig grekisk människa. Han anses historiskt ha varit en föregångare till efterföljande pionjärer inom läkekonstens utveckling, såsom Hippokrates.
Askleipos tillskrivs enastående kunskaper och förmågor inom såväl hälsa och läkekonst som inom den andliga världen och dess samspel med människans jordiska tillvaro.
Asklepios benämns i tidigare antika källor (bl a Homeros, Ovidius, Platon) såsom en hero, dvs en mänsklig hjälte med till synes övermänskliga förmågor. Han sägs skall ha levat på 500-talet f.Kr., och senare enligt legenden också återuppstått på Jorden och fortsatt sin syssla. Först senare blev han, som många andra hjältar, mytologiserad såsom en gud, varvid ett antal tempel restes över honom
En omfattande dyrkan inleddes i hela den antika världen kring Medelhavet, men han kom aldrig att riktigt att betraktas som en av de vanliga olympiska gudarna, utan räknades som en ”specialgud” inom helandets område. Dock värderades han ofta med Zeus och Apollon som en av de tre högsta i världsalltet, som en världsfrälsare, och dyrkan av honom blev en svår konkurrent till den senare framväxande kristendomen. Hans äldsta kända hem var i grekiska Trikala i Thessalien.
Verksamhet och läkekonstens symbol
En speciell helande metod som Asklepios introducerade var sk inkubation, dvs patienten helades genom drömterapi och gudomlig vägledning under sömn eller meditation i särskilda tempelbyggnader på heliga platser, och ett huvudcenter för verksamheten upprättades i Epidauros i Argolis. Dit vallfärdade människor i stora mängder, och liknande centra skapades på många platser som Aten och Kos, där en känd medicinsk skola fanns, och där bl a Hippokrates senare utvecklade sin verksamhet utifrån denna grund. Även delar av den antika grekiska teatern sägs ha använts som en psykologisk helande och renande metod i linje med denna verksamhet.
Så inflytelserik var Asklepios gärning, att än i dag den internationella symbolen för läkekonsten och medicinsk vetenskap är den sk asklepiosstaven, där en orm ringlar sig uppför en stav. (Wikipedia)