Medborgarjournalistik-arkiv

Bechir Rabani – Privat foto

Bechir Rabani (1984–2017), var en svensk-palestinsk medborgarjournalist och aktivist som fram till sin död var drivande i det granskande projektet Megafonerna.

Född	Bechir Rabani 26 januari 1984
Död	15 december 2017 (33 år)
Nationalitet	Svensk och Palestinsk
Yrke/uppdrag	Lärare, Medborgarjournalist
Religion	ateist, född muslim

I sin roll som journalist gjorde Rabani flera uppmärksammade reportage om en rad kontroversiella ämnen – bland annat om svenska kvinnor som utsatts för våldtäkter av män med invandrarbakgrund, hur vänsterextrema demonstranter angriper polis med stenar och projektiler samt hur kvällstidningarna trakasserar och hänger ut politiska oliktänkare och medborgarjournalister.

Den 15 december 2017 avled Rabani plötsligt under oklara omständigheter.

Rabani gjorde sig känd som en orädd^[1] aktörer inom alternativ media och hann under sin korta verksamhetsperiod via webportalen Megafonerna producera ett antal uppmärksammade dokumentärer och intervjuer.

2017 – ”Aschberg – Ett annat ansikte”^[2]
2017 – ”Det oprovocerade våldet”^[3]
2017 – ”I skammens skugga – Blå ögon”^[4]

Bakgrund

Bechir Rabani föddes 1984 och kom från en palestinsk familj som 1948 flytt till Syrien i samband med det arabisk-israeliska kriget där en majoritet av de palestinska invånarna fördrevs från sina hem.

Rabani växte upp i skånska Helsingborg. Vänner beskriver att han som ung identifierade sig som socialist och började engagera sig inom den utomparlamentariska vänstern. Sedermera började han distansera sig från denna rörelse och kritisera den för dess hyckleri – bland annat vad gäller synen på brottslighet bland invandrare i allmänhet, och våldtäkter i synnerhet.

En vän beskriver hur Rabani istället började söka sig till mer regimkritiska grupperingar. Han blev allt mer intresserad av att ta reda på och ifrågasätta hur samhället styrs och vem som styr det, samt vad vanliga människor kan göra för att skapa förändring.

2014 engagerade han sig en tid i Partiet De Fria. Han var också mycket aktiv på sociala medier där han under de följande åren bedrev aktivism och ägnade sig åt opinionsbildning mot maktstrukturer och företeelser han upplevde som negativa eller skadliga, exempelvis det ekonomiska systemet, sionismen, Israels ockupation av Palestina, mångkulturen och den svenska invandringspolitiken och debatten kring denna.

Under 2016 uppmärksammades Rabani när han intervjuades i den nationalsocialistiska organisationen Nordiska motståndsrörelsens webbradio. Samma år argumenterade han också i en debattartikel i Nya Tider att ”antirasismen” används som ett sätt att få svenskarna att förakta sig själva och sitt land.

Medborgarjournalistik

2017 började Bechir Rabani producera uppmärksammade medborgarjournalistik. Bland dessa kan nämnas dokumentärserien ”I skammens skugga”, där han belyste hur svenska kvinnor våldtas av män med invandrarbakgrund och hur mycket få svenskar vågar stå upp eller visa sitt stöd för offren, eftersom det hela är mycket politiskt känsligt.

”årt syfte med denna dokumentär är att få kvinnor att träda fram ur skammens skugga. Den skam som media, politiker, diverse vänsterorganisationer och fega människor har hjälpt till att skapa”, kommenterade Rabani själv.

Första delen av dokumentärserien har hittills setts över 1,5 miljoner gånger och är Megafonernas mest sedda klipp någonsin.

I ett annat reportage låtsades Bechir Rabani vara ”antirasist” i syfte att infiltrera dessas motdemonstration när Nordiska motståndsrörelsen demonstrerade i Göteborg. Rabani kunde bland annat visa hur våldsamma vänsterextremister kastade stenar, projektiler och smällare på polisen och deras djur, hur man ägnade sig åt vandalism och skadegörelse samt hur man angrep förbipasserande som filmade dem.

Syftet med reportaget var enligt Rabani själv också att visa att det är ”massmedia och deras allierade” som felaktigt utmålar ”nazism och rasism” som ett stort problem.

De som parasiterar på ett samhällets förfall vill inte ha ett öppet samhälle. De är absolut ingenting utan ”högerextremism” och ”kaos”, hävdade han i en kommentar till filmen.

Bechir Rabani granskar Expressen

2017 åkte Expressen hem till medborgarjournalisten Fabian Fjälling som under pseudonym arbetade med projektet Granskning Sverige. Expressens journalister filmade Fjällings hem, ställde frågor om hans engagemang och publicerade sedan flera artiklar där Fabian Fjällning hängdes ut med namn och bild. Han påstods sprida hat och trakasserier samt vara antisemit.

Expressens många publiceringar om Fjälling ledde till slut till att han valde att avsluta sitt engagemang – bland annat efter att han fått motta sexuella hotbrev riktade mot hans fru och döttrar.

Bechir Rabani reagerade mycket starkt på Expressens agerande mot Fjälling och kommenterade själv att syftet med publiceringarna var att ”skrämma Fabian på Granskning Sverige till tystnad”. Han menade att Fjällings ”enda brott var att utmana makteliten och deras privatägda media”.

Därför beslutade han sig för att själv granska Expressens chefredaktör Thomas Matsson och tidningens journalist Diamant Salihu med samma metoder som de själva använt sig av: att knacka på deras hem för att filma och ställa frågor om tidningens publicistiska beslut och prioriteringar.

Varken Matsson eller Salihu valde att öppna sina dörrar eller låta sig intervjuas. Istället kontaktade Expressens journalist David Baas Rabani och lät meddela att man tagit kontakt med dennes arbetsgivare och berättat om Rabanis sidoverksamhet som medborgarjournalist.

Precis som med Fjälling publicerade Expressen snart en artikel där Rabani hängdes ut med namn, bild och ålder samt uppgifter om hans arbetsplats. Han pekades ut som ansvarig för en ”hatkampanj” mot Expressen och som spridare av ”antisemitiska teorier”. Expressen ställde också frågor till Rabanis kommunala arbetsgivare om huruvida medborgarjournalistens agerande på fritiden verkligen var förenligt med att ha en anställning där.

Även tidskriften Expo publicerade kort därefter en artikel där Rabani påstods ligga bakom ”en hatkampanj mot journalister” och pekades ut som en person ”som sprider judehat och hyllar nazister”.

På forum och på sociala medier samt på konservativa, invandringskritiska och nationalistiska sajter och webbtidningar hyllades dock Rabani för sina reportage och för att han konfronterat Expressens medarbetare och belyst tidningens kontroversiella arbetsmetoder.

Dödsfall och reaktioner

I december 2017 valde Bechir Rabani och Megafonerna att granska programledaren, tv-personligheten och Expo-styrelseledamoten Robert Aschberg efter att denne med ett TV-team gått in till hårfrisören Åsas salong och konfronterat henne om påstått hatiska inlägg hon skrivit på Facebook – en konfrontation som även publicerades på Aftonbladets hemsida.

I Rabanis granskning av Robert Aschberg och Expo besökte han bland annat Aschbergs hem för att ställa frågor om dennes uthängningar och kontroversiella arbetsmetoder. Man fick dock aldrig ställa några frågor till Aschberg – istället fick man prata kort med hans hustru som hotade att ringa polisen och lovade Rabani att hans besök skulle få konsekvenser.

Kort därefter, den 15 december, avled Bechir Rabani plötsligt, 33 år gammal.

Det oväntade dödsfallet ledde till starka reaktioner och spekulationer – inte minst eftersom han bara några timmar innan dödsfallet på sociala medier skrivit att han hade för avsikt att publicera ny information om Robert Aschberg.

Rabani ska inte ha haft några kända underliggande sjukdomar och hans familj gick snabbt ut och sa att man inte visste vad dödsfallet berodde på och att man undanbad sig spekulationer.

Omständigheterna gjorde ändå att ryktet snabbt började spridas att Rabanis död var onaturlig och att Aschberg var inblandad i denna – detta trots att polisen snabbt gick ut och rubricerade det hela som ett ”dödsfall utan misstanke om brott”.

Spekulationerna om att Aschberg varit involverad i dödsfallet nådde också honom själv som offentligt avfärdade alla sådana påståenden som befängda och hävdade att de som för fram dem är ”galenpannor”.

Kort efter hans död beskrev Aftonbladets Lena Mellin Rabani som en ”hatande journalist.”^[8] och medieprofilen Robert Aschberg upplevde sig kort efter Rabanis bortgång tvungen att dementera uppfattningen att han skulle ha varit inblandad i denna.^[9]

Eftermäle

I flera svenska städer anordnades 2017 och efterföljande år särskilda minnesstunder där vänner och sympatisörer samlades för att med ljus, blommor och banderoller hedra Rabani och hans gärning.

I dödsrunor och minnestexter beskrivs Rabani som en ”förebild”, ”hjälte”, ”eldsjäl” och som ”en sann medmänniska”.

”Det enda “hat” som Bechir uttryckte var hans vrede mot maktmissbruk och förtryckare. Bechir hade aldrig behövt engagera sig för Sverige, men han gjorde det ändå”, konstaterar Torbjörn Sassersson, chefredaktör för NewsVoice.

Aftonbladets Lena Melin delade inte denna uppfattning utan skrev ett par dagar efter dödsfallet istället att Rabani var ”en hatande journalist” som drev ”en högerextrem sajt”.

Efter mer än fem år är Rabanis död fortfarande föremål för spekulationer och vissa av hans anhängare är fortfarande övertygade om att han blev mördad på grund av sitt engagemang. Några sådana bevis har dock hittills inte kunnat presenterats.

Kritik mot Wikipedia

Administratörer på Wikipedia (https://sv.wikipedia.org/wiki/Bechir_Rabani) gjorde gällande att posten om Rabani saknade relevans och tog därför bort den. Vetapedia har därför publicerats en faktakorrekt och djuplodande post.

”Den här artikelns encyklopediska relevans för Wikipedia framgår inte. (2017-12) Motivering: ser ut som en ”vanlig” journalist?”

”Tyvärr, denna sida raderades nyligen (inom de senaste 24 timmarna). Loggen för radering, skydd och flyttning av sidan visas nedan som referens.”

”28 december 2017 kl. 17.11 Riggwelter (Diskussion | Bidrag) raderade sidan Bechir Rabani (Innehållet förklarade inte ämnets relevans: Se disk)”