Kategori: Begrepp

Faktaresistens är ett förhållningssätt som innebär att en individ inte låter sig påverkas av fakta som talar emot den egna uppfattningen som istället kan vara baserad på faktoider dvs faktaliknande fakta. Faktaresistens är en följd av konfirmeringsbias, dvs aktiviteten att söka bekräftelse på sina egna uppfattningar.

Faktaresistens förekommer inom alla samhällets uttryck. Det förekommer tex inom universitetsvärlden, vårdsystemet, utbildningssystemet, politiken, media och hos allmänheten ofta uttryckt i sociala medier. Faktaresistens uttrycks även ofta i skollitteratur, politiska policys, i redaktionella artiklar och i vårdmetoder.

En faktaresistent forskare, journalist, politiker, religiös extremist eller annan individ kan istället grunda de egna uppfattningarna på felaktiga fakta, ogrundade eller förlegade teorier, kollektivt spridda uppfattningar inom de egna leden eller ogrundade konspirationsteorier.

”Känslorna är faktaresistensens främsta bundsförvant. Den appellerar till det som känns rätt, inte vad som är sant. Den riktigt försåtliga faktaresistensen vävs in i bevisbara fakta, svår att skära ut och bevisa som lögn.” –
Den nya folksjukdomen faktaresistens, Kristian Ekenberg, DT.se

Faktaresistens uppstår ofta i den företeelse som kallas för ekokammare (echo chamber) eller filterbubbla. Exempel på en filterkammare är: det egna politiska partiet, tidningsredaktionen där du arbetar, den skola, myndighet, sjukhus eller det universitet där du är anställd.

”I min grupp tror vi så här. Kommer då någon expert som säger att det inte finns skäl att tro det, då kommer vi att slå ifrån oss det”. – Åsa Wikforss, filosofiprofessor vid Stockholms universitet, Psykologin som får oss att tro på nätlögner, SVT.se

Skatteplanering kan stå för ett aktivt planerande för att betala mindre i skatt, men det kan även stå för att planera hur skatt ska fördelas, något som inte är en möjlighet för de flesta skattebetalarna i världen. I framtiden kan det dock ha realiserats system med demokratisk skatteplanering som gör det möjligt för skattebetalare att avgöra vart pengarna ska gå inom statsbudgeten.

Skatteplanering för att få så låg skatt som möjligt är normalt inte olagligt. Olaglig skatteplanering kallas snarare skattefusk eller skattebrott.

En form av omoralisk skatteplanering kan vara att en Stat placerar pengarna på ett sätt som inte överensstämmer med folkviljan. Skatteplanering kan, trots sin laglighet, väcka moralisk indignation tex om en Stat eller skattebetalare använder skattepengar på ett för endera parten ej önskvärt sätt.

Det finns i Sverige en särskild lag, kallad skatteflyktslagen, som säger att ett förfarande som är formellt lagligt kan anses olagligt om det bryter mot skattelagens anda. Det finns för att täppa till kryphål som kan finnas.