Arketyp är en urbild, urtyp, ett nedärvt sätt att tänka och känna. [1]
Freud observerade att klienter då de beskrev drömmar och upplevelser återkom till vissa symboler och karaktäristiska mänskliga typförebilder. Freud drog slutsatsen att dessa kunde utgöra nedärvda mönster, arketypiska rester från svunna tider som genetiskt ärvs vidare i generationer.
CG Jung utvecklade Freuds idéer om arketyper och fick dem bekräftade i studier av naturfolk.
Enligt Jung har arketyper vuxit fram hos alla folk som ett slags grundmedvetande för att förstå centrala relationer. ”Urmodern”, ”urfadern”, ”främlingen”, ”jungfrun” är alla arketyper som förmedlar en gemensam mental föreställningsvärld hos alla folk. Det är en anledning till att vi i drömvärlden kan ha så liknande tankemodeller och en folktro som kan framställa så likartade mytologiska figurer.
Drömmar av arketypisk karaktär kan visa var hon befinner sig och vart hon är på väg. Att förstå innebörden av en dröm kan ses som att lyfta fram den omedvetna problematiken och tydliggöra viljan.
Några av de centrala arketyperna i jungiansk teori är Anima; den omedvetna kvinnliga funktionen som mannen bär i sitt psyke. Animus; den omedvetna manliga funktionen i det kvinnliga psyket. Skuggan; allt man inte vill veta om sig själv. Självet som uttrycker sig genom individuation; den process som skall leda fram till realiserandet av den egna unika personligheten. Individen har också en Persona för varje roll, privat, socialt och yrkesmässigt.
Begreppen har fått en vid spridning via jungiansk psykologi eller analytisk psykologi.
Jung har även myntat begreppen det kollektiva omedvetna och synkronicitet.
NOT
1) Arketyp, grekiska archetypos. Av arche (????) ”början”, ”grund”, ”orsak” och typos ”mönster”, ”förebild”.