Årsmån är ett uttryck som används inom jordbruket (agrara näringar) och står för en uppsättning av egenskaper under ett år som påverkar växtförhållanden, såsom variation i intensitet och tidpunkt för temperatur, nederbörd, näringstillgång, konkurrens, sjukdomar över tid. Begreppet beskriver samlad erfarenhet om varierande förutsättningars påverkan på livet. Det finns ingen vetenskapligt grundad definition.
Text: Mats Jangdal. Bild: Jordbruk i Stoneman Lake, Munds Park, USA. Foto: Thomas Pierre. Licens: Unsplash.com
Årsmånen varierar alltid mellan olika år. Det är därför man sedan länge varit tvungen att hålla sig med ett begrepp för detta naturfenomen. Svenska språket innehåller detta världsunika begrepp för att beskriva naturliga variationer, där mån kan tolkas som marginal. Varje år utnyttjar olika mycket och olika delar av en naturgiven marginal, naturlig variation.
Kunskap om en årsmån bygger på erfarenhetsbaserade insikter
I såväl klimatdebatten som den om biologisk mångfald måste begreppet årsmån erkännas och komma till användning. Tydligen är det många debattörer som inte känner till denna gamla praktiskt formulerade visdom. Bland bönder och biologer är den dock välkänd. Årsmån är den variation i livsbetingelser som uppstår mellan två år vilka som helst. Till dessa varierande livsbetingelser kan räknas; temperatur, nederbörd, solstrålning, vind, atmosfärens sammansättning, havsströmmar, näringstillgång, konkurrens (inklusive predation), sjukdomar samt fördelningen av dessa betingelser och deras förhållande till varandra.
Alltså inte bara hur mycket av var och en av dem som uppträder under ett år, utan även vid vilken tidpunkt och med vilken intensitet. I praktiken alltså en nära nog slumpmässig fördelning. På landsbygden, där man är mer hänvisad till sin egen förmåga att klara skilda naturgivna situationer, höjs kraven på förutseende och beredskap. Där är årsmån alltid en faktor att väga in.
Variationer
Sett över långa perioder vet erfarenheten att vädret kan vara nästan vad som helst vilken dag som helst på året. Det enda rimliga vi kan göra åt saken är att ha en god beredskap för varierande årsmån. Det stormar, eller regnar, kanske är det torrt. Allt är variationer i årsmån. Ett år är det gynnsamt för körsbärsträdens blomning. Om det också blir mycket frukt återstår att se. Det avgörs av årsmån. Om lärkorna blir fler eller färre, fjärilar ökar eller minskar, sorkar, rävar, ugglor, rådjur, fästingar, skalbaggar, myggor, älgar, lingon, tistlar eller vad du vill, allt beror på årsmån.
Som exempel kan nämnas att det är inte bara en fråga om vilken temperatur det är när äppelträden blommar, om det blåser eller regnar. Det är också en fråga om vilka pollinerare som är tillgängliga just då. För skördens utveckling spelar det också roll hur riklig blomningen är, beskärning, temperatur, nederbörd, näringstillgång, skadegörare med mera. Årsmån alltså.
Helhetsbegrepp
Helhetsbegreppet årsmån är helt enkelt så mycket större än de enskilda detaljernas variationer. Allt förändras ständigt, inte i alla detaljer samtidigt, men tillräckligt för att man ska kunna hävda att status quo aldrig existera i naturen. Vi har därmed ingen anledning och ingen skyldighet att försöka upprätthålla en sådan.
Årsmån är inte ett sätt att beskriva variationer i väder (eller klimat) mellan olika år. Precis som det står så betyder årsmån ordagrant samtliga variationer och skillnader i betingelser mellan olika år. Det avser allt som kan skilja mellan vilka två år som helst. Det är årets (årens) totala variabilitet som avses, inte enskilda detaljers variabilitet. Årsmånen kan av varierande orsaker ge specifika utfall för enskilda individer eller arter.
Ovanligt är normalt
Vissa saker är vanligare än andra i naturen, men inget är onormalt, inklusive alla ovanligheter. Naturen är ett kaotiskt system och slumpen har inget minne. Det är detta som är det normala i naturen. Det är detta som gör att variation i årsmån är det normala. Två identiskt lika år vore onormalt. Människan kan tycka att det som man uppfattar som vanligast är det normala. Men för naturen är årsmånens obönhörliga växling det normala.
Extremvärden och medelvärden ryms allihop inom begreppet årsmån. Årsmån bekymrar sig inte om medelvärde, utan betraktar extremvärden och allt däremellan som en del av den helhet som utgör de naturliga variationerna. Om man betraktar ett års medelvärde av temperaturer så är det inte mer än en mycket grov förenkling av årsmånen. Om man sedan räknar ihop 30 års medelvärden så faller de också alltid inom årsmånen, eftersom medelvärden med absolut nödvändighet måste falla mellan extremvärdena, oavsett vilka dessa än är.
