Paul Kurtz var en amerikansk professor i filosofi med marxistisk ideologiska rötter [1][2] som verkade vid University of Buffalo. Sin utbildning fick han vid New York University och Columbia University. Född 21 december 1925 i Newark, New Jersey, död 20 oktober 2012 i Amherst, Erie County, New York,
Paul Kurtz skulle komma att bli antihumanismens chefsideolog. Han bär ett stort ansvar för annekteringen av humanismen och lyckades förvrida begreppet från tolerans och öppenhet till den intoleranta ateismen och inskränkningen av vetenskap till reduktionistisk materialism.
Mest känd var han för sin roll som så kallad skeptiker; han var med och grundade Committee for the Scientific Investigation of Claims of the Paranormal (CSICOP). En rörelse som sedan blev hårt kritiserad av sina egna för att vara pseudovetenskaplig och mest bestå av pseudoskeptiker.
Nyateismens profet
Paul Kurtz ambition var att föra in en ny världsreligion i form av nyateism och materialism och sättet var att kapa humanism både som begrepp och rörelse.
Här klargör Kurtz att det inte är fråga om Humanism:
”Vetenskapliga naturalister står för en form av … materialism; naturliga processer och händelser beskrivs bäst med hänvisning till materiella orsaker… Naturalister hävdar att det föreligger otillräckliga vetenskapliga bevis för andliga tolkningar av verkligheten … Vi avvisar strävandena hos en del vetenskapsmän att göra transcendentala tolkningar av naturliga fenomen.
(Paul Kurtz)
Humanist Manifesto
Paul Kurtz förvandlade Humanismens ursprung ”Humanist Manifesto” med en rad påföljande manifest och ändrade dess huvudsakliga innehåll.
NYA MANIFESTOS AV PAUL KURTZ
1973 ändrades innehållet av Paul Kurtz till den ateistiska och rasistiska rörelse det idag är.
Det ursprungliga manifestet kom att ligga till grund för påföljande versioner av Humanist manifesto vilket i sin tur bildat värdegrund för den ateistiska Internationella Humanistunionen (IHEU).
- Humanist Manifesto II (1973)
- A Secular Humanist Declaration (1980)
- Humanist Manifesto 2000: A Call For A New Planetary Humanism
- Amsterdam Declaration 2002
- Humanism and Its Aspirations: Humanist Manifesto III (2003)
Humanist Manifesto fick tilläget nr 1 av IHEU. Ursprunget var inte tänkt att förändras i den riktning som IHEU tog.
Den av unitarianismen inspirerade humanistiska rörelse kapades och förvanskades av Internationella Humanistunionen, IHEU med Humanist Manifesto II och sedan Amsterdamdeklarationen. De påföljande manifesten visar att de är naturalister – allt i världen kan förklaras naturligt och det finns inte enligt IHEU/CSICOP någon andlig andra sida, något övernaturligt eller metafysiskt.
ANDRA HUMANISTISKA MANIFEST
Manifeste pour un humanisme contemporain (2012)
Föreningen Humanism och Kunskaps Humanism Manifesto 2012.
Antihumanistiskt övertagande
Paul Kurtz har breddat vägen och lagt den teoretiska och strategiska grunden för ett antihumanistiskt marxistiskt övertagande av samhället. Han förvandlade begreppet ”sekulär humanist” som från början avsåg att vara troende men hålla isär tro och vetenskap, till att bli ett begrepp för ateism. Hans plan är en världsregering på ateistisk materialistisk grund vilket för tankarna till George Orwells 1984.
– ”Vid någon tidpunkt i framtiden kommer världen att behöva upprätta ett effektivt världsparlament – med val till detta grundade på folkmängd – som representerar folken, inte deras regeringar. Idén om ett världsparlament påminner om utvecklingen av Europaparlamentet, som fortfarande befinner sig på begynnelsestadiet.”
(Paul Kurtz, Humanist Manifesto 2000)
Referenser
1) Paul Kurtz and Marxist humanism
2) Tolerance and Revolution: A Marxist-non-Marxist Humanist Dialogue, edited by Paul Kurtz and Svetozar Stojanovic. Beograd: Philosophical Society of Serbia, 1970.