Termen transpersonell används vanligen för att hänvisa till erfarenheter, oftast förekommande under förändrade medvetandetillstånd, som skiftar i fokus ”bortom gränserna för vanliga ego–medvetande” (Laughlin) och därmed utsätts medvetandet för en verklighet, ett transpersonellt fenomen, som hittills varit fördold.

– I kontakten med det övermedvetna kan vi få glimtar av, eller rentav kontakt med, ett tidlöst levande väsen, som uppfattas som oföränderligt, tyst, rent varande och som kallas det transpersonella självet. Identifikation med det transpersonella självet, som är allomfattande och inte begränsat till den egna personen, är sällsynt. Hos några människor kan det ske efter åratal av andliga övningar, hos andra kan det komma spontant och plötsligt. Det transpersonella självet har kvar en känsla av individualitet, men lever i en värld där personliga planer och intressen överskuggas av en vidsträcktare vision av alltings helhet. Det personliga självet och det transpersonella självet är i själva verket samma verklighet, vårt sanna väsen, men den upplevs på olika nivåer. Psykosyntesen har som en hypotes att det transpersonella självet utgör kärnan i det övermedvetna, liksom det personliga självet utgör kärnan i den vanliga personligheten. Enligt psykosyntesen är transpersonella upplevelser nästa steg i den mänskliga utvecklingen. Ibland kallas detta kosmiskt medvetande. Roberto Assagioli (1888-1974).

Stanislav Groof och Christina Groof skriver följande:

”Ordet transpersonell hänvisar till transcendens över de vanliga gränserna för personlighet och innehåller många erfarenheter som har kallats andliga, mystiska, religiösa, ockulta, magiska eller paranormala … I icke-vanliga tillstånd av medvetande, verkar dessa begränsningar [av vardagen]  inte gälla. När vi inträder i trans arenan, kan vi uppleva historiskt eller geografiskt avlägsna händelser så livfullt som om de vore händelser här och nu. Vi kan delta i sekvenser som involverar våra förfäder, djur föregångare, eller t o m folk i andra århundraden och andra kulturer som inte har något släkt förhållande till oss … men innehållet av transpersonella upplevelser är inte begränsad till en värld av saker som finns i vår vardag Den innehåller element som den [materialistiska] västerländska kulturen inte accepterar som objektivt riktiga. Vi kan stöta på gudar, demoner, vägledande andar, invånare i andra universum, eller mytologiska figurer … Således, i det transpersonella tillståndet, gör vi ingen skillnad mellan en värld av ”konsensus verklighet”, eller den konventionella vardagen, och den mytologiska sfären av arketypiska former. ” (Spiritual Emergency: When Personal Transformation Becomes A Crisis (1989) Edited with Christina Grof. Sidhänvisning 10-11)

Läkaren Nils-Olof Jacobson (1979) citerar en sjuksköterska som berättar om en vårkväll: hon är ute och går, det börjar bli lite kyligt men hon vill ändå sätta sig en stund och njuta av utsikten. ”Plötsligt märker jag att det har blivit alldeles tyst omkring mig, som om allting stannat upp i ett slags högtidlig väntan. Jag känner mig förvånad och undrar vad som håller på att ske. Snart fryser jag inte längre, men tycker jag växer fast där jag sitter, försöker resa mig men kan inte. Istället känns det som om jag lämnar min kropp, rinner ut ur den och uppgår i gräs, jord och allt jag har närmast omkring mig. En sådan frid har jag aldrig tidigare upplevat; jag tycker att detta måste vara själva kärnan av verkligheten. Önskar att jag aldrig ska behöva återvända till mig själv igen, men bekymrar mig lite över att min kropp finns kvar fullt synlig; jag ser den inte men vet att den finns kvar där på marken. När folk hittar den kommer det att bli så mycket onödigt ståhej. Jag ville helst att också den skulle försvinna. Efter ytterligare någon stund lämnar även denna oro mig och allt som finns är HELHET, fullkomlighet. Hur länge denna underbara känsla fyller mig vet jag inte, kanske någon halvtimme, men när jag åter ser vad jag har omkring mig har det blivit mörkt. Det känns lite grann som att vakna upp ur en djup sömn, jag får arbeta mig upp – och gör det trots att jag egentligen inte vill. Det dröjer sedan en god stund innan hela jag fungerar så pass att jag kan gå hem igen.”

Johannes av Korset beskriver själens ’sällhet’ i ett poem:

”I abandoned and forgot myself, Laying my face on my Beloved; All things ceased; I went out from myself, Leaving my cares Forgotten among the lilies.” (Meadow & Culligan, 1987,s.194)

De transpersonella upplevelserna har vissa gemensamma karakteristika, ett antal kännetecknande faktorer som ibland förekommer alla samtidigt, ibland delvis:

1. Outsäglighet, den som berättar säger sig ofta inte kunna förmedla, orden räcker inte till. Många gånger används poesi och poetiska vändningar.

2. Tidslöshet, den linjära tidsuppfattningen försvinner, ”Allt är Nu”.

3. Rumslöshet, rumsliga gränser transcenderas.

4. Evidenskänsla, den verklighet som speglas i upplevelsen känns ’verkligare’ än vår ’vanliga’ verklighet.

5. Kunskapsmeddelande, man får insikt på kognitiv nivå. Sammanhängande med 4. ovan.

6. Frid, kärlek, en upplevelse av fullkomlighet som går bortom allt individen tidigare medvetet upplevt.

7. Transformativ, leder till personlighetsförändringar som består över tid.

8. Motsatser transcenderas, ex.vis uppdelningen inre-yttre upphör.

9. Passivitet, upplevelsen kan inte viljemässigt skapas, den ’ges’.

Var finns detta medvetande som ger förutsättningar för transpersonella upplevelser?

Börje Peratt skriver i ”Tolv Sinnen”:

Läkaren Kurt Goldstein visade att sådana transpersonella upplevelser kan aktiveras vid manipulation av hjärnan (sid 134-135). När Michael Persinger hävdade en ”God Spot” i hjärnan [3] motsatte sig andra forskare detta. De menar att deras rön tyder på ”andlighet är en komplex företeelse, och flera områden av hjärnan är ansvariga för de många aspekterna av andliga upplevelser.” [4]

Faktum är att detta inte strider mot God Spot eller andlighet. Hjärnan tycks ha olika kontaktpunkter för olika transpersonella fenomen. Men frågan är om de har sin hemmabas i hjärnan eller enbart sitt uttryck där. Flera studier visar att om särskilda punkter i hjärnan manipuleras aktiverar detta också olika transpersonella upplevelser.

Hur då förklara att motsvarande transpersonella upplevelser kan aktiveras om hjärnan är kliniskt död? Det är som att titta på en TV där sladden är utdragen. Mitt förslag är ett existentiellt nav som tycks förena själens transpersonella blick med hjärnans kognition (tankar, minnen, föreställningar, bedömningar). Detta får stöd i en studie av Johnstoine, Glass (2008) [5]

”Uppgifter stödjer en neuropsykologisk modell som föreslår att andliga upplevelser är relaterade till minskad aktivitet i den högra parietal loben, som kan associeras med minskad medvetenhet hos jaget (transcendens) och ökad aktivitet i den vänstra tinningloben, som kan vara förknippade med upplevelsen av specifika religiösa arketyper (figurer och symboler) ”

Men även i en kliniskt död hjärna är själens blick aktiv. En spekulation är att fenomenet har ett samband med det fortfarande pumpande hjärtat som ju visat sig ha betydelse för emotioner (sid 28-30), tycken och smak (44, 98). Men detta antagande gäller inte för Pam Reynolds vars hjärta också var avstängt (sid 132). Om det existentiella navet är en sluss – öppnar den på vid gavel då hjärnan inte längre blockerar?/

Referens

3) Persinger, M. (1983): Religious and Mystical Experiences as Artefacts of Temporal Lobe Function. A General Hypothesis, in: Perceptual and Motor Skills 57, 1255–1262
4) University of Missouri-Columbia. ”Distinct ’God spot’ in the brain does not exist, study shows.” ScienceDaily, 19 April 2012. .
5) B. Johnstoine, B. A. Glass (2008) Support for a neuropsychological model of sprituality in persons with traumatic brain injury. Journal of Spirituality & Science pp. 861-874 (Länk)

Läs mer Transpersonell psykologi

Källor

Assagioli, R., (1975), ”Psychosynthesis”, Turnstone, London

Maslow, A., (1968), ”Toward a psychology of being”, Princeton, New York

Jacobson, N-O., (1979), ”Liv efter döden?”, Zindermans, Uddevalla

Peratt, B., (2012), ”Tolv Sinnen”, Visam

Landgré, D (1988),  OM TRANSPERSONELL PSYKOLOGI OCH KUNSKAPSTEORI,  10 poängsuppsats, Institutionen för Tillämpad Psykologi, Lunds Universitet, 1988