Sekulär humanism är i sin ursprungliga betydelse en religion. Detta står i motsats till den förvanskade form som återfinns på Wikipedia. Här beskrivs enbart den nyateism som efter 1952 successivt introducerades av Julian Huxley och som efter hans död 1975 realiserades av Paul Kurtz.
Sekulär humanism som begrepp användes inom Unitarianism redan under 1800-talet, en religiös rörelse som ville klargöra skiljelinjen mellan religionens sfär och vetenskapens sfär och samtidigt förklara hur de förhåller sig till varandra.
Definitionerna av sekulär humanism och religiös humanism kan ha sitt ursprung i och med publiceringen av ”Mänsklighetens religion” (The Religion of Humanity, 1875) av Octavius ??Brooks Frothingham (1822-1895), son till den framstående unitariska prästen, Nathaniel Langdon Frothingham (1793-1870), pastor i First Unitarian Church of Boston, 1815-1850. I själva verket, hävdade man att humanismen var ”den nya religionen”.
Unitarianisterna kallade sig själva för ”religiösa sekulära humanister”. De ansåg att samhället behövde andlighet, mänskliga rättigheter men också sekularisering av religion och fri vetenskap. Trosföreställningar skulle inte påverka vetenskapens metod och arbete.
Rörelsen skulle verka för samförstånd, inte splittring.
Raymond Bennett Bragg (1902-1979), unitiarisk präst, tog på 1930-talet initiativ till att bilda den internationella Humaniströrelsen.
Ett Humanist Manifesto som publicerades 1933. undertecknades av 34 på sin tid berömda och inflytelserika personer, varav 15 tillhörde den unitaristiska kyrkan.
På 1950-talet sökte humanister och fick skattefri status som religiösa organisationer. Även Högsta domstolen i USA, talade 1961 i termer av sekulär humanism som en kristen religion. Från 1962-1980 var detta inte en kontroversiell fråga.
Men sedan började andra kristna att utmana ”etablering av religion” som representerade Sekulär Humanism i offentliga skolor. Kristna använde samma taktik Ateister hade använt för att utmana bön och bibelläsning under ”Establishment Clause of the First Amendment”.
Unitarier har gått i spetsen för införandet av sekulär humanism i det moderna livet. Deras uppenbara samband med religion har gett dem en mantel av religiös fromhet som kan bedra. Det har skapat dem en ideologisk bro över vilken har färdats, från tyska och amerikanska filosofiska ”tankesmedjor” i samhällets huvudfåra och mynnat ut i den mest avantgardistiska sekularism. När sekulär humanism gör stora framsteg, vare sig i den politiska, sociala eller religiösa sfären, kan du vara säker på att det finns unitariska figurer som antingen arbetar ute i det fria eller bakom kulisserna för att åstadkomma dessa framsteg.
Truth Magazine Daniel H. King Lakeland, Florida
Guardian of Truth XXVIII: 14, pp. 419-422 July 19, 1984
Förändringen av innebörden i sekulär humanism ägde främst rum inom Internationella Humanistunionen.