En sekt är initialt undergrupp till ett religiöst, politiskt eller filosofiskt trossystem, ursprungligen oftast en utlöpare av en större religiös eller politisk grupp. I den moderna kulturen kan det hänvisa till någon grupp eller organisation som särskiljt sig från en större i akt och mening att följa en egen uppsättning regler och principer.

Termen sekt används ibland på ett avsiktligt skadligt sätt för att hävda att utbrytare har en mer negativ inriktning än originalet.

Den historiska användningen av termen sekt i kristenheten har också haft nedsättande konnotationer, med hänvisning till en grupp eller rörelse med kättersk tro eller praxis som avviker från den ortodoxa.[1][2]

Etymologisk bakgrund

Ordet sekt kommer från det latinska substantiv secta (en feminin form av en variant particip av verbet Sequi, att följa [3]), som betyder ”en väg, vägen”, och bildligt ett (föreskrivet) sätt eller mode och därmed en disciplin eller skola som definieras av en uppsättning metoder och läror. Den nuvarande skalan av betydelser av sekt har påverkats av förväxling med den homonyma (likljudande ord, likstavade ord men etymologiskt orelaterade) latinska ordet secta (den feminina formen av particip av verbet secare, skära), som sekter var splittring som skärs bort från den traditionella religionen.

Sociologisk definition och beskrivning

Det finns flera olika sociologiska definitioner och beskrivningar för begreppet. [4] Bland de första att definiera dem var Max Weber och Ernst Troeltsch (1912). [4] I kyrka-sekt typologin beskrivs sekter som nya religiösa grupper som bildats för att protestera mot delar av den överordnade religionen (i allmänhet ett samfund). Deras motivation tenderar att bestå av anklagelser om avfall eller kätteri i moder samfundet; Ofta åberopas liberala tendenser i den konfessionella utveckling och man förespråkar en återgång till sann religion. De amerikanska sociologerna Rodney Stark och William Sims Bainbridge menar att ”sekters anspråk på att vara autentiskt rensade, renoverade versioner av den tro som de splittrats i”. [5] De hävdar vidare att sekter har, till skillnad från kyrkor, en hög grad av anspänning gentemot det omgivande samhället. [6] Andra religionssociologer som Fred Kniss har hävdat att sekterism beskrivs bäst med hänsyn till vad en sekt har för förhållande till andra religiösa grupper av olika etniciteter eller med hela samhället snarare än kyrkan som sekten kom från. [7]

Sekterism definieras ibland inom religionssociologi som en världsbild som betonar en unik legitimitet hos religiösas tro och praxis och det ökar det ansträngda förhållandet till det större samhället genom att man engagerar sig i gränsbevarande metoder. [8]

Den engelska sociologen Roy Wallis [9] menar att en sekt kännetecknas av ”kunskapsteoretiska maktfullkomlighet”: sekter besitter någon auktoritativ locus för legitim fördelning av kätteri. Enligt Wallis, ”lägger sekter ett anspråk på att ha unik och privilegierad tillgång till sanningen eller frälsning ” och deras hängivna anhängare betraktar oftast alla som befinner sig utanför gränserna för sektkollektivet som ”av misstag” . Han kontrasterar detta med en kult som han beskrev som kännetecknas av ”kunskapsteoretiska individualism” med vilket han menar att ”kulten har inget tydligt ansvar för slutet på sin [självpåtagna] myndighet bortom den enskilda medlemmen.” [10] [11]

En religionssociologisk definition av sekt i sju punkter har gjorts av Roy Wallis:

  1. Frivillig organisation där medlemskapet förtjänas.
  2. Medlemskapet är exklusivt och kan fråntas de medlemmar som inte följer gruppnormerna.
  3. Medlemmarna ser sig som en elit som är i besittning av särskild kunskap.
  4. Sekten är vanligen i konflikt med sin omgivning.
  5. Inom sig är sekten vanligen egalitär, det vill säga alla troende är ett prästerskap.
  6. Sekten är etisk och asketisk, alltså att man har vissa levnadsregler och offrar tid och pengar på sin grupp.
  7. Slutligen är sekten totalitär, det vill säga kräver totalt engagemang och försöker styra individens liv.

I modern tid har det även uppkommit politiska och kulturella sekter, med liknande struktur som de religiösa fastän med en politisk lära. Många exklusiva grupper, organisationer och föreningar kan vidare uppvisa sekteriska drag utan att uppfylla samtliga kriterier.

Hjärntvätt är vanligt förekommande i de mest extrema sekterna, varför avhoppare ofta behöver hjälp av psykolog och avprogrammering. Även avhoppare från mindre extrema grupper kan behöva psykologisk hjälp, då världsuppfattningen så radikalt står i konflikt till majoritetsuppfattningen. Självmordsfrekvensen bland avhoppare är ändå relativt hög. De mest extrema sekterna utövar rituellt våld, kollektiva mord eller självmord, som till exempel Domedagssekten (Aum Shinrikyo) som utförde ett gasattentat mot Tokyos tunnelbana den 20 mars 1995 och 39 medlemmar av Heaven’s Gate som begick kollektivt självmord 1997. Den svenska så kallade sexsekten under Hans Scheike har uppmärksammats i media för händelser som resulterat i fängelsedomar för sexuella övergrepp och misshandel.

Sekulära sekttyper

Ett  sätt att klassificera sekulära sekter:

  • Omvändelsesekten betonar personlig radikal omvändelse och ändrad livsföring
    • Den revolutionära sekten betonar världens förfall och menar att världens slut är nära. Den som insett detta måste hjälpa andra att inse samma sak.
    • Den introverta sekten vänder sig från den avfallna världen för att skydda sig från den.
    • Den manipulativa sekten förkastar inte världens värderingar och mål, utan erbjuder alternativa vägar att nå dessa mål (som hälsa eller framgång).
  • Den reformistiska sekten inriktar sig främst på samhället och verkar för förändring genom att enskilda individer ägnar sig åt att bilda opinion. Exempel: Vetenskap och Folkbildning, Antihumanismens och Nyateismens förgreningar.
  • Den utopiska sekten försöker påverka samhället genom att skapa egna alternativa samhällen som förebilder. Även här ser vi Antihumanismens grupperingar.

Karl-Erik Nylund karakteriserar manipulativa och farliga sekter med fyra A.

  • Aggression (intern kritik accepteras inte)
  • Aversion (mot utomstående)
  • Alienation (stänger av samhället utanför)
  • Absolut sanning.

Referenser

  1. Wilson, Bryan Religion in Sociological Perspective 1982, ISBN 0-19-826664-2 Oxford University Press page 89
    ”In English, it is a term that designates a religiously separated group, but in its historical usage in Christendom it carried a distinctly pejorative connotation. A sect was a movement committed to heretical beliefs and often to ritual acts and practices like isolation that departed from orthodox religious procedures.”
  2. [uni-heidelberg website Hinduism past and Present (2004) translated from German ”Der Hinduismus” (1998) page 319]. Princeton University Press, ISBN 0-691-08952-3. Retrieved 21 October 2011.
  3. Harper, Douglas. ”sect”. Online Etymology Dictionary. etymonline.com. Retrieved 2010-03-14. ”c.1300, ”distinctive system of beliefs or observances; party or school within a religion,” from Old French secte, from Late Latin secta ”religious group, sect,” from Latin secta ”manner, mode, following, school of thought,” literally ”a way, road,” from fem. of sectus, variant past participle of sequi ”follow,” from PIE *sekw- ”to follow” (see sequel).”
  4. McCormick Maaga, Mary excerpt from her book Hearing the Voices of Jonestown (Syracuse: Syracuse University Press, 1998) available online
  5. Stark, Rodney, and Williams Sims Bainbridge (1979) Of Churches, Sects, and Cults: Preliminary Concepts for a Theory of Religious Movements Journal for the Scientific Study of Religion 18, no 2: 117-33
  6. Stark, Rodney, and William Sims Bainbridge (1985) The Future of Religion: Secularization, Revival, and Cult formation Berkeley and Los Angeles: University of California Press
  7. Kniss, Fred, and Numrich, Paul (2007) Sacred Assemblies and Civic EngagementRutgers University Press
  8. McGuire, Meredith B. ”Religion: the Social Context” fifth edition (2002) ISBN 0-534-54126-7 page 338
  9. Barker, E. New Religious Movements: A Practical Introduction (1990), Bernan Press, ISBN 0-11-340927-3
  10. Wallis, Roy The Road to Total Freedom A Sociological analysis of Scientology (1976) available online (bad scan)
  11. Wallis, Roy Scientology: Therapeutic Cult to Religious Sect abstract only (1975)
  12. Esquerre Arnaud, ”Lutter contre les sectes: l’invention d’un psycho-pouvoir”, Le Banquet, n°24, février 2007, p. 199-212
  13. Wilson, Bryan Religion in Sociological Perspective 1982, ISBN 0-19-826664-2 Oxford University Press page 89
    ”In English, it is a term that designates a religiously separated group, but in its historical usage in Christendom it carried a distinctly pejorative connotation. A sect was a movement committed to heretical beliefs and often to ritual acts and practices like isolation that departed from orthodox religious procedures.”
  14. Wikisource-logo.svg ”Sect and Sects”. Catholic Encyclopedia. New York: Robert Appleton Company. 1913.