[Denna artikel saknar forskningsreferenser, externa länkar, ursprungsperson, ev kritik]
Komplexiologi är läran om sammanhanget; människans förmåga att lösa problem inom olika komplexa områden där människan avser att lösa komplexiteten i problemet. Det vill säga om hur människan löser komplexiteten i problemet, det som är förutsättningen för att uppbyggnad, återskapande eller annan form av process ska vara funktionell och ge goda resultat..
Komplexitet innebär att problemområdet innehåller stora mängder information eller många byggstenar i relation till människans mycket begränsade förmåga att hantera detta.
Komplexilogins regler gäller inom vitt skilda områden. Allt från montering av IKEA-möbler till hjärnkirurgi innehåller samma beståndsdel för att vara funktionell och det är att en visuell överblick skapats som
är möjlig att tolkas, läras ut och användas av den som ska lösa det komplexa problemet. Det innebär att lösningen är klar redan innan processen startas, vilket alltid är en av förutsättningarna när människan
ska hantera och lösa komplexitet.
De områden som hittills nått komplexiologins nivå är bla. kirurgi, orientering, byggnation, biologi, astronomi och teknik i olika former. Alla dessa områden har utvecklat någon form av visuell överblick för att kunna överblicka, förstå och lösa olika problem som är komplexa. De visuella överblickarna har utvecklats i olika former för att passa det komplexa området exempelvis röntgen. kartor, ritningar, tekniska ritningar/specifikationer, mikroskop, teleskop ochså vidare.
Ytterligare ett område har utvecklat en visuell överblick som innebär att området kan uppnå komplexiologinivå är psykologins område genom Psykologisk orientering och dess processkarta. Psykologisk orientering är delvis vetenskapligt utvärderad och slutsatserna tyder på resultat som motsvarar komplexiologinivå.
Exempel på områden som behöver utvecklas med visuella överblickar för att människan ska kunna lösa komplexiteten betydligt bättre är det politiska- och det pedagogiska området.