Alternativet till Wikipedia

Etikett: psykoanalys

Sigmund Freud

Sigmund Freud, 1856-1939, var en österrikisk läkare som grundade psykoanalysen och har med sina teorier och begrepp påverkat det västerländska tänkandet om medvetande och psykologi.

Freud studerade medicin, filosofi och specialiserade sig inom neurologi (läkare som är specialiserade på nervsystemet).

Freuds teorier

Psykoanalysen grundar sig på flera teorier som Freud är upphovsman till. Bland annat den topografiska modellen och den dynamiska modellen.

Topografiska modellen

En av Freuds teorier är att psyket är uppdelat i tre skikt: Det medvetna, det förmedvetna och det omedvetna.

I vårt medvetna finns våra tankar, viljor, känslor och handlingar. Detta medvetna påverkas av sinnesintryck och av psykets övriga skikt.
I vårt förmedvetna finns allt det som en gång funnits i vårt medvetna men som just nu inte finns i minnet. Det som finns i vårt förmedvetna kan däremot lätt plockas upp i vårt medvetna.
I vårt omedvetna finns element från spädbarnsåldern eller sådant som funnits i vårt medvetna men som har trängts undan av olika skäl, exempelvis aggressioner och sexualitet. Det omedvetna kan dock ta plats i vårt medvetna genom exempelvis drömmar eller vid olyckor.

Dynamiska modellen

Freud gjorde om psykets topografiska modell flera gånger, och den största förändringen skedde på 1920-talet då han kompletterade teorin med en annan modell: Dynamiska modellen vilket innefattar Detet, Jaget och Överjaget.

  • Detet är det omedvetna. Det som är nedärvt. Detet styrs av grundande drifter så som den sexuella energin och den aggressiva energin.
  • Jaget medlar mellan detet och överjaget och balanserar mellan driftimpulser och omvärldens krav. Jaget är logiskt och förnuftigt. Det finns dock en risk för att jaget ska drabbas av narcissism om det får för mycket sexuell energi.
  • Överjaget är samhällets och föräldrarnas krav. Överjaget är moralen och vårt samvete. Om du inte följer överjaget så drabbas du av skuldkänslor.

REFERENS
1) http://utvecklingspsykologi.se/freud/

Psykoanalys

Psykoanalys: en av Sigmund Freud (1856-1939) grundad psykologisk riktning, även kallad ”djuppsykologi”

Psykoanalysen uppstod genom Freuds iakttagelseförmåga av sina klienter och ett logiskt-kreativt teoretiserande. [1] Under slutet av 1800-talet använder han beteckningen metapsykologi för att definiera originaliteten i sitt försök att skapa en psykologi som leder bortom medvetandet, in i själens djup till omedvetna önskningar och drifter. [2] Han gjorde detta i jämförelse med dåtidens psykologiska och filosofiska teorier, som utgick från det mer direkt iakttagbara medvetandet. Han talar också om att ”omvandla” filosofin och metafysiken till ”metapsykologi”.

Människans medvetna upplevelser är endast en del av hennes själsliv och kan jämföras med toppen på ett isberg, som sticker upp ur havsytan. Det förmedvetna och det omedvetna finns så att säga under havsytan.

Personligheten delades in i tre delar (3):
1. Det-et som är den ursprungliga beståndsdelen och representerar nedärvda och konstitutionellt betingade drifter.
2. Det medvetna jaget
3. överjaget som bildas under barndomen under inflytande av föräldrarnas, traditionernas, miljöns och de goda idealens inflytande.

Psykoanalys är både en teori om människans känslo- och tankeliv och en behandlingsmetod. [4]
Teorins grund är att det finns en omedveten mening och avsikt bakom människans föreställningar och handlingar. Som behandlingsmetod är psykoanalys en hjälp till inre förändring och frigörelse från invanda livsmönster, vilket ger möjlighet att möta livets svårigheter och ta ansvar för sitt eget liv.
Psykoanalytiska tankegångar har fått stort inflytande såväl inom behandlingsarbete som i den samhälleliga och kulturella debatten.
Bakom människors upplevelser och handlingar finns ofta omedvetna fantasier, föreställningar och önskningar.

Syftet med psykoanalys är att ge klienten, analysanden hjälp att förstå mer av sin omedvetna värld, inte minst genom insikter om av vad som sker i relationen mellan psykoanalytiker och analysand. I samspelet mellan dem gestaltas och speglas bland annat analysandens upplevelser och känslor från betydelsefulla relationer i barndomen.

Genomarbetningen av dessa ibland smärtsamma känslor avser leda till ökad självinsikt.

Psykoanalys är en intensiv, djupgående och långsiktig behandling, som bedrivs med konsultationer ibland flera gånger gånger i veckan.

Analysanden ligger ner och uppmanas att så fritt som möjligt delge psykoanalytikern sina tankar och känslor.
Den psykodynamiska terapimetoden har sin grund i Freuds psykoanalytiska teoribildning med fokus på lösning av intrapersonella och interpersonella medvetna, förmedvetna och omedvetna konflikter samt i senare tiders psykodynamiska teoribildning och modern forskning.

I den psykodynamiska terapin träffas terapeut och klient en eller två gånger i veckan under i genomsnitt ett par år.

Källor
1) Freud, S. (1940/95) Orientering i psykoanalys. Stockholm: Natur & Kultur.
2) Sigmund Freud Metapsykologi
3) Filosofisk uppslagsbok av Konrad Marc-Wogau. Liber. Uppsala 1963.
4) Svenska psykoanalytiska föreningen LÄNK

 

Metapsykologi

Metapsykologin har tre betydelseområden.

  1. Ett försök att ta ett övergripande perspektiv på olika psykologiska riktningar.
  2. Ett tidigare begrepp (från 1800-talet) för parapsykologi. Fenomenet ”paranormalt” står för att med ”översinnligt sinne” få information som inte kan uppfångas av kända fysiska sinnen.
  3. Kärnan i Sigmund Freuds definitioner inom den psykoanalytiska teorin. Freud tog avstånd från religion och paranormala förklaringar. [1]

Det tredje betydelseområdet, präglat av Freud, har tillfört begrepp som det omedvetna, överjaget, bortträngning och narcissism. [2]

LÄNK

1) Freud, S. (1940/95) Orientering i psykoanalys. Stockholm: Natur & Kultur.

2) Sigmund Freud Metapsykologi

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén