remote viewing, fjärrsynMetoden att definitionsmässigt lära sig se på avstånd oberoende av tid och tum och olika skydd utvecklades under sjuttiotalet i USA i Kalifornien vid Stanford Research Institut (SRI) och beskrives som en metod: att med mentala medel inhämta och beskriva information, som på grund av avstånd, skydd eller tid är oåtkomlig för normal förnimmelse.

Begreppet Remote Viewing (pop. fjärrsyn) myntades av Ingo Swahn tillsammans med doktorerna Gertrude Schmeidler, Karlis Osis och Janet Mitchell vid en sammankomst hos American Society for Psychical Research (ASPR) på Manhattan i New York den 8 december 1971.

Det motsvarande svenska begreppet för remote viewing, fjärrsyn, tillkom på förslag av Lars Adelskogh som översatte den svenska versionen av manualen för militär fjärrsyn med koordinater.

Ingo Swahn föredrog och argumentarade för termen – Remote Sensing – framför – Remote Viewing – då detta är en mer ackurat beskrivning av företeelsen. Doktorerna Osis och Schmeidlers förslag antogs till slut av sällskapet då man var av uppfattningen att kunna se var att föredra framför att förnimma om man ville sälja in produkten till uppdragsgivarna hos CIA.

Bakgrunden till att detta initiala forskningsprojekt startats av CIA var den omfattande forskning som bedrevs i Sovjetunionen i parapsyklogi. Det var inte forskningen som sådan som oroade utan de möjliga operativa tillämpningar som kunde bli resultatet av en sådan forskning. Det var svårt att uppskatta vilka eventuella genombrott man gjort i sin forskning då Sovjet täta säkerhetskontroll nästan omöjliggjorde allt läckage om gjorda framsteg. Det fanns en uppenbar risk att USA skulle hamna i bakvattnet ungefär som man gjort när Sputnik sattes i en bana runt jorden.

Redan 1967 testade ryssarna möjligheten till telepatisk kommunikation med kosmonauter i bana involverade kodade telepatiska meddelanden som framgångsrikt sändes mellan Moskva och Leningrad. CIA hade upptäckt att Sovjetunionen satsade förhållandevis stora resurser på att utveckla Psykotroniska operativa applikationer att sättas in mot fienden.

Utgivandet av boken “Psychic Discoveries Behind the Iron Curtain” var en väckarklocka för en bredare allmänhet. År 1971 gjordes ett liknande försök av USA med Apollo 14 och involverade Edgar Mitchell i olika försök baserat på resultatet av fyra års studier och upptäckter gjorda på Maimonides Hospital. Studien visade att individer i vaket tillstånd telepatiskt kunde påverka och inplantera bilder och koncept hos sovande personer. Konfronterade med dilemmat att framlägga för de vetenskapliga rådgivarna hos National Security Council (NSC) att både KBG och GRU bedrev forskning i dessa kontroversiella ämnen och argumentera för nödvändigheten för USA att satsa resurser, myntade man begreppet “Psychic Warfare Gap” och övertygade med detta NSC att handla. Med kongressens godkännande startade en ny forskning för att söka utröna vad detta nya hot kunde bestå i.

Samtidigt som man (CIA, DIA) spenderade mellan 20 – 60 miljoner dollar (uppskattningen av beloppets storlek varierar) engagerade man sig i en forlöpande desinformations kampanj där man på klassiskt CIA maner misskrediterade alla former av psykisk forskning. Arbetet som slutade med framtagandet av remote viewing som ett informationsinhämtnings verktyg började med en initial studie i mars 1971 vid SRI där man engagerat den exceptionellt paranormalt begåvade Ingo Swann att utveckla försöken.

Ledare för denna forskning på fjärrsyn under åren 1972 fram till 1986 var doktorerna Hal Puthoff och Russel Targ. Under den avslutande perioden mellan 1986 till 1995 leddes arbetet av Dr. Edwin C. May med kollegor. Dr May började arbeta för Cognitive Sciences Laboratories (CSL) vid SRI som konsult 1977. Ingo Swanns experiment baserades på forskning av den franske forskaren René Warcolier som under tjugotalet med framgångsrika försök med distans experiment mellan Paris och New York. Han initierade användandet av s.k outbonders som agerade som beacons (signalfyrar) i experimenten. Fyren skickades ut till en för Swann okänd lokalitet på Manhattan. Swann focuserade vid experimentet på fyren och försökte beskriva var denna befann sig.

Det första av en rad sådana experiment ägde rum den 22 februari 1972. Dr Janet Mitchell beskrev i sin bok – “Out of Body Experiences” – att dessa experiment var utformade för att utröna – om en person kunde lokalisera en del av sitt medvetande till en plats utanför kroppen.

Vid SRI utvecklades experiment där försökspersonerna i vaket tillstånd fick arbeta med mål som doldes i igenklistrade kuvert av sändaren och som var okända för mottagarna. För att förhindra möjligheten av medvetet eller omedvetet fusk valdes ett mål ut slumpvis utanför laboratoriet på väg till målområdet. Sändaren strövade runt i målområdet under en förutbestämd tid samtidigt som mottagarna fjärrsynarna nedtecknade sina förnimmelser från målområdet.

Några av de viktigaste personerna som deltog vid de första årens experiment kan, bortsett från Ingo Swann, nämnas Pat Price (polis) och Uri Geller. Uri Geller knöts till SRI efter det att Mossad i en rapport understrukit Uri Gellers stora kapacitet i det paranormala området. Han togs till SRI av Andrija Puharich med bistånd av astronauten Edgar Mitchell som deltog i Apollo 14 experimenten.

Användandet av en signalfyr hade sina uppenbar begränsningar för att kunna användas för spionage med hjälp av Fjärrsyn. Ett sådant arrangemang krävde närvaron av en agent i målområdet vilket var praktiskt ogenomförbart. Ingo Swann konsulterade vetenskapsmän utanför SRI för att finna en lösning på problemet. Efter ett förslag från Jacques Vallée att använda en adress som fokus utvecklade Swann en metod som utgick från kartkoordinater, longituder och latituder, vilket kom att ge namn åt hela projektet, Project SCANATE, SCANning med co-ordinATE. Flera av dessa första experiment har blivit legendariska.

Text: Stefan Wendin