DSM utkom med sitt första nummer i juni 1945. Då som organ för Svenska reklambyråförbundet. Sedermera namnändrat till Sveriges marknadsförbund. Tidskriftens förkortning stod då för ”Den svenska marknaden”. Sedan förbundets VD under åren 1969-1981 förvärvade utgivningsrätten står förkortningen för ”Debatt • Sanningssökande •
Mediakritik”.
DSM:s utgivare Jan Gillberg var initiativtagare och grundare av Sveriges Aktiesparares Riksförbund (SARF). Under ungdomsåren var han aktiv inom Sveriges Konservativa Studentförbund och då bland annat redaktör för förbundets organ Svensk linje. Han var också både ägare och utgivare av tidskriften Origo.
DSM utkommer med sex nummer om året. Tidskriften är partipolitiskt oberoende men samtidigt samhällskritisk över ett vitt fält. Både välfärdssamhället och rättsstaten liksom medias makt utsätts för både närgående och kritisk granskning. Som sin särskilda nisch anger DSM: ”Att säga det som sällan sägs, men som borde sägas… behöver sägas.”
DSM har kommit att profilera sig genom att återkommande ta upp teman som mordet på Ivar Kreuger, Estoniakatastrofen och Palmemordet. DSM har också kommit att profilera sig genom publiceringen av ett stort antal ”samtal”, även kallade ”oredigerade intervjuer” med både svenska och utländska ”storheter” och där Jan Gillbergs samtalspartner ges möjlighet att tala ut. Här ett urval: Gunnar Sträng, Alf Svensson, Ingvar Carlsson, Thorbjörn Fälldin, Hans Bergström, Göran Lambertz, Anne-Marie Pålsson, Jacob Palmstierna och bland de utländska John Kenneth Galbraith, Philip Kotler, Theodore Levitt och Alvin Toffler.
Ett antal av dessa finns utlagda på DSM:s hemsida.
En gång om året publicerar DSM en lista över ”Sveriges Viktigaste Opinionsbildare”. Detta efter en omröstning bland 300 personer som genom sin profession följer samhällsdebatten och som DSM inbjuder att delta. Omröstningen som pågått i 40 år ger en intressant spegling av de förskjutningar, som sker inom ”opinionsmakten” och därmed det allmänna beslutsklimatet.