Vetapedia

Alternativet till Wikipedia

Sökresultat: "entrism" (Sida 1 av 2)

Entrism

Antonio Gramsci (1891-1937) italiensk politiker och socialistisk marxistisk filosof som var med och grundade italienska kommunistpartiet utvecklade en ickevåldsstrategi att underminera fascismen och borgerligheten. Den kan sammanfattas med listighet och går ut på att via infiltration ta över och om inte det går att skicka in mullvadar som kan härska genom att söndra eller läcka ut information.

Antonio Gramsci förordade således ett undergrävande av de institutioner som bar upp det borgerliga samhällets hegemoni. Det rörde vetenskapliga och akademiska institutioner, Public Service och de dominerande medierna, men även borgerliga politiska parter, näringslivets organisationer och myndigheter.

Taktiken fick namnet entrism: genom att utifrån en förutbestämd plan låta egna lojala medlemmar söka inträde i en annan organisation, för att där påverka och värva medlemmar till sin egen organisation, syftar till att bygga upp ett inflytande eller helt enkelt ta över den andra organisationen.

Antihumanisterna förvandlar sig till humanister
Med denna taktik skulle man komma att kapa humaniströrelsen och ersätta den med ateism, gudlöshet, materialism och rationell naturalism.

Den röda faran
Kommunistiska (stalinistiska) och trotskistiska partier bedrev entrism inom det brittiska Labourpartiet under många år efter det att Labourpartiet formellt etablerat sig som ett anti-kommunistiskt parti i början av 1920-talet. På 1940-talet och början av 1950-talet, under det kalla krigets dagar, gjordes uppmärksammade försök där kommunister via entrism försökte ta över Labour. Under dessa dagar blev det också en jakt på mullvadar inom engelska säkerhetstjänsten. Spektakulära spionavslöjanden orsakade ett tillstånd av intern misstro. Vem kunde man lita på? Även katolska kyrkan har varit (är?) utsatt.

Entrism i svensk politik

En svensk politisk organisation som varit utsatt för entrism är SSU.  På grund av anklagelser om entrism uteslöts ett stort antal SSU-medlemmar. En minoritet inom tidskriftsföreningen Offensiv  gick ur organisationen 1992 och startade istället tidskriften Socialisten, som fortfarande finns kvar inom arbetarrörelsen.

När försöket med Socialistiska partier misslyckade har man sannolikt riktat in sig på mindre partier och med den förändring som Centern genomgått under 1990 och framförallt 2000-talet pekar mycket på att de utsatts för entrism. Den nya rörelsen är en ohelig allians av marxism och extremliberalism som har sin tillväxt inom Vetenskap och Folkbildning (VoF) och Förbundet (anti)Humanisterna.

Sven-Ove Hansson

Sven Ove Hansson (född 1951), professor i filosofi vid KTH i Stockholm har tillförskaffat sig makt och talan på områden i vilka han saknar formell vetenskaplig kompetens. Det gäller allt från psykologiska fenomen till teknik, fysik, kemi, biologi. I själva verket har han ingen formell akademisk kompetens inom något område utom möjligen medicin som dock är väldigt gammal (1972) och på lägsta akademiska nivå.

Efter medicinska studier (med. kand. i Lund 1972) kom han att fördjupa sig i filosofi. Med en socialistisk värdegrund kunde Hansson skapa karriär i det socialdemokratiska partiet där han blev känd som vänsterextremistisk marxist.[1]  Här byggdes ett nätverk som kom att få stor betydelse för bildandet av Vetenskap och Folkbildning där han var dess första ordförande åren 1982-88.

Hanssons ambition med VoF utvecklades i samverkan med den amerikanska marxisten, professor Paul Kurtz och hans uppbyggande av en ny rörelse som skulle ersätta kommunismens fall i väst med något som inte skrämde på samma sätt som kommunism. Planen blev att överta och förvandla humanism till ett gångbart verktyg för att kontrollera samhällets maktcentra. Det har kallats den oblodiga revolutionen.

Strategin byggde på entrism. Man började med att ta över rollen som den internationella Humanismens förvaltare genom IHEU och förvandlade den till antihumanism. Grundvärden som medmänsklighet, empati, tolerans och öppenhet för en bred vetenskaplig syn kom bit för bit att suddades bort och förvandlades till aversion mot oliktänkande, intolerans och rigid vetenskap och slutligen en vetenskaplig inkvisition. I slutändan blev det en svensk terrormodell som undergrävt det svenska samhället i över 35 år.

Sven Ove Hansson och initiativet till VOF 1982.

Efter grundandet av Vetenskap och folkbildning 1982 har Hansson genomfört CSICOPS strategi i Sverige genom att bekämpa och förlöjliga oliktänkande. En annan organisation med samma mål är IHEU som har inspirerat till bildandet av VoFs systerorganisation Förbundet [anti]Humanisterna (1999) med Christer Sturmark som ordförande. Systerorganisationerna har tillsammans i olika steg omvandlat humanismen till ett innehåll som strider inte bara mot humanismens grundvärden utan även vetenskapens.

Sven Ove Hansson instiftade Årets Förvillare 1987 som sedan dess är ett skampris som orsakat olycka och fördärv för helt oskyldiga människor vars namn etsats in på VoFs hemsida i syfte att stigmatisera dem.

Att som första ”skampristagare” (1987) utse TV producenten Dag Stålsjö var ett taktiskt avgörande grepp för att få alla på SVT och SR att känna obehag och kanske rädsla över VoFs makt att kunna förstöra en yrkeskarriär.

Samtidigt gav VoF en annan TV-journalist priset som ”årets folkbildare”. Strategin är uppenbar. Se här – vi både risar och rosar. Den som dansar efter vår pipa vinner positiva priser. Den som anför orätta tankar bestraffar vi. Således kan man bland årens folkbildare se allt fler TV medarbetare som inrättat sig i ledet.

Fallet ”Dag stålsjö” vittnar om hur Hansson använt piska och morot för att skrämma Public Service till lydnad.

1983 fälldes Dag Stålsjös TV-serie, ”Svearikets vagga”, i radionämnden (10 november 1983) anmäld av en filosofie lic vid Uppsala universitet (J.B.L.D. Strömberg). Man kan se att påhoppet på Stålsjö inledde en ny inkvisitorisk epok i Sverige. [2]

1) http://tidningenkulturen.se/artiklar/ess-mainmenu-57/politik-mainmenu-106/11250-rashygien-och-vetenskap-som-religion-humanistroerelsens-historia

2) Bibliotekstjänst censurerar “oönskad litteratur” och bland bokhyllorna smyger skeptiker

2014-11-22

McCarthyism

McCarthyism är en term som syftar på den antikommunistiska misstänksamheten i USA under 1940-talet och 1950-talet. Joseph McCarthy var en amerikansk senator från Wisconsin mellan 1947 och 1957 som under ”kalla kriget” och den röda faran efter andra världskriget byggde sin politiska karriär på vidlyftiga anklagelser om att alla amerikanska myndigheter hade infiltrerats av kommunistiska agenter (entrism) som arbetade för Sovjetunionen. Bevisföringen mot enskilda var i de flesta fall mycket tunn eller ingen alls annat är fabricerade påståenden. Rättsskipningen följde inkvisitionens mönster och många särskilt inom kultur och nöjesbranschen fick sina karriärer förstörda om de inte angav någon annan också oskyldig. [1]

Under McCarthy-eran, anklagades tusentals amerikaner för att vara kommunister eller kommunistsympatisörer och de blev föremål för aggressiva utredningar och förhör inför statliga eller privata branschpaneler, kommittéer och myndigheter. De primära målen för dessa misstankar var statsanställda, yrkesverksamma inom underhållningsbranschen, lärare och fackligt aktiva. Misstankar anågs trovärdiga trots ofullständiga eller tveksamma bevis, och nivån på hotet från en persons verkliga eller påstådda vänsteraktivitet eller övertygelse var ofta kraftigt överdrivna. Många drabbades genom förlorade arbeten och / eller förstörelse av karriärer; vissa hamnade till och med i fängelse. De flesta av dessa straff kom till stånd genom rena justitiemord, rättegångs domar som senare drogs tillbaka, [2] lagar som senare förklarades strida mot grundlagen, [3] uppsägningar av skäl som senare förklarades olagliga [4] eller felaktiga [5] och utomrättsliga förfaranden som orsakade att de drabbade hamnade i vanrykte.

 

  1. See this online dictionary
  2. For example, Yates v. United States (1957) and Watkins v. United States (1957): Fried (1997), pp. 205, 207.
  3. For example, California’s ”Levering Oath” law, declared unconstitutional in 1967: Fried (1997), p. 124.
  4. For example, Slochower v. Board of Education (1956): Fried (1997), p. 203.
  5. For example, Faulk vs. AWARE Inc., et al. (1962): Fried (1997), p. 197.

 

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén