Alternativet till Wikipedia

Månad: december 2016 Sida 1 av 2

Peter Olausson (skeptiker)

Peter Olausson, Wikimedia Commons

Bild: Peter Olausson, Wikimedia Commons

Peter Olausson (1971-) är en svensk skeptiker, författare, datalingvistiker och webbtekniker uppvuxen på Tjörn på svenska Västkusten. Peter Olausson är mest känd som personen bakom bloggen faktoider som han startade 2003 om faktoider dvs faktaliknande fakta. På nätet och i nätforum använder han pseudonymen ”Hexmaster”.

Olausson är starkt politiskt engagerad i skeptikerföreningen Vetenskap och Folkbildnings arbete (VoF.se) att ”rätta” vad som föreningen anser är sant och falskt i diverse samhällsfrågor vilket kritiker menar förmörkat Olausson omdöme när han har ambitionen att skriva om fakta och historia. Han har till exempel varit engagerad i bedömningen om vad som är fake news och därför samarbetat med den mindre nogräknade viralgranskaren (en fiktiv tjänst) på reklamtidningen Metro.

Olausson har särskilt ett personligt ont öga till nättidningen NewsVoice som han tillägnat energi åt att försöka skapa ett negativt rykte kring. Det har skett både genom att skriva på webben och samarbeta med viralgranskaren på Metro.

Faktoider

Peter Olausson påbörjade sitt arbete att samla på faktoider tidigt och år 2003 skapade han bloggen Faktoider, ett begrepp som kan jämföras ”klintbergare”.

Olaussons böcker på temat faktoider som har givits ut är:

  • ”Faktoider försanthållna osanningar, halvsanningar och missuppfattningar” (2008 )
  • ”Fler faktoider: fler försanthållna osanningar, halvsanningar och missuppfattningar” (2009)
  • ”Är det verkligen sant?” (2009)
  • ”Strutsen gjemmer ikke hodet i sanden” (2010)
  • ”Nya ord med historia” (2010)
  • ”Tredje rikets myter” (2011)
  • ”Blindspår” (2012)
  • ”1914 – Vägen till första världskriget” (2014)

Läs mer om Faktoider

Peter Olausson medverkade 2009 i radioserien Mytjägarna som sändes i åtta avsnitt, vilka fokuserade på myter, folkliga missförstånd och naturligtvis faktoider. Serien sändes i repris 2012.

Peter Olausson har under flera år varit styrelsemedlem i föreningen Vetenskap och Folkbildning och han är 2016 vice ordförande. Han är sedan 2012 främst aktiv som styrelseledamot i föreningens Göteborgssektion och sedan 2015 leder han arbetet som ordförande.

Externa länkar

faktoider.nu
faktoider.blogspot.com

SvD: Recension av Faktoider. Försanthållna osanningar, halvsanningar och missuppfattningar – Detta har kanske nästan hänt

Saida Andersson

Saida Andersson, född 8 oktober 1923 i Älvsbyn i Norbotten, död 14 november 1998 i Boden, var en svensk clairvoyant (klarsyn) som blev känd för sin förmåga att hjälpa jägare hitta bortsprungna hundar. Hon ansågs också ha en prekognitiv kapacitet vilket innebär en förmåga att se in i framtiden. Bland annat siade hon om berlinmurens fall ett år i förväg vilket enligt DN ingen kände till bara veckan innan. [1]

-”Om jag minns rätt var det knappt någon som anade vad som skulle ske ens den 8 november 1989, en dag före murens fall” (Ingrid Elam, DN kultur).

Saida Andersson visade sin förmåga att fjärrskåda och spå vid flera dokumenterade tillfällen. I början av 1990-talet testades en rad synska personer i norsk TV. Saida hade rätt flest gånger, drygt 80 procent. Hon belönades 1988 med guldmedalj av Svenska Jägarförbundet som tack för att hon hjälpt jägare att hitta bortsprungna hundar. Polisen i Boden tappade viktiga nycklar 1996 och frågade till slut Saida om hon kunde hjälpa. Saida angav en speciell bil på en särskild plats, där de också hittades. Saida har också fått rätt när det gäller större framtida händelser, som jordbävningen i San Fransisco 1989 och ”Ny Demokratis” intåg i riksdagen. [2]

Under 1990-talet deltog hon i TV i direktsändning i Café Luleå och gav hjälp att hitta försvunna människor och hjälpa människor att finna sådant de tappat bort. [3]

  • En 23-åring, inneboende hos Ma Oftedal i Stockholm, försvann natten till julafton 1996. Polisen hade sökt i tre dagar när kriminalinspektör Staffan Ahlin kontaktade Saida i Boden som sa att han fanns i Stockholms ström där han också hittades.
  • I tre dygn irrade Astrid Åberg, 72, omkring i de ångermanländska skogarna men hittades vid liv på en plats som Saida angivit 1992.
  • En man i Ockelbo hade varit försvunnen i drygt en vecka 1985. Saida gav detaljerade anvisningar och 78-åringen hittades drunknad i en å.

Saida hade under många år en spalt i veckotidningen Hemmets Journal, där hon gav råd till människor som tappat bort föremål, husdjur eller personer. Hon kunde få 1000 brev i veckan och ytterligare 80-100 brev till bostaden. Bland annat hjälpte hon artister, banktjänstemän, landshövding, riksdagspolitiker, kommunalråd, poliser och flera av landets större företagare.

Förutom att hon ska ha hjälpt människor att hitta smycken, djur och försvunna personer ända in i det sista, förutsåg hon också sin egen död liksom hon gjort det i alla familjemedlemmars fall. Den 14 november 1998 klockan 11 avled Saida Andersson på Bodens sjukhus efter att dagen innan blivit akut sjuk i duschen. Enligt dottern Sol-Brith visste Saida att hon snart skulle dö. [3]

Referenser
1) Ingrid Elam, den 29 oktober 2009 DN kultur
2) Mellvig, Jeanette (1992) ”Saida – mitt liv” Richters 1992 ISBN: 9177072715
3) Saidas hjärta slutade att slå, måndag 16 November 1998, Aftonbladet Länk

Sannings- och försoningskommissionen i Kanada

Sannings- och försoningskommissionen i Kanada, Truth and Reconciliation, Commission of Canada [1] inrättades officiellt den 2 juni 2008 och avslutades i december 2015.

Från den Kanadensiska konfederationens bildande 1867 och ända fram till 1970-talet bedrevs en systematisk kulturell utrotningspolitik genom ett landsomfattande system av statsfinansierade, kyrkligt styrda internatskolor, dit sammanlagt omkring 150?000 indian-, inuit- och mestisbarn tvångsförflyttades från sina familjer och där de utsattes för mental misshandel och sexuella övergrepp. Mer än 4?000 barn dog i dessa anstalter. Systemet började avvecklas på 1970-talet, men den sista ”skolan” var i bruk så sent som 1996.
2008, inrättade den federala regeringen en sannings- och försoningskommission för att bringa i dagen vad som egentligen skedde på internatskolorna. I likhet med sin sydafrikanska förebild, TRC, har kommissionen turnerat i samtliga provinser och territorier och samlat in vittnesmål vid offentliga tribunaler. Kommissionens slutrapport skulle enligt planen ha lämnats 2014, men det överväldigande material som kommit fram har gjort att mandatet förlängts till 2015.

Juni 2014, på Aboriginal Club i den lilla staden Fergus, Ontario, var kommissionens ordförande Justice Murray Sinclair inbjuden att tala för det lokala Cree-samfundet. Omfattningen och graden av övergreppen har kommit som en chock för den kanadensiska allmänheten.

”Kanske ännu mera hjärtskärande än själva de inspelade vittnesmålen är intervjuerna med den unga generation som nyss kommit till insikt om vad deras föräldrar fått utstå.”(Oscar Hemer SvD)

Sanningskommissioner

Sannings- och försoningskommissioner

Den nationella kommissionen för sanning och försoning i Chile

Sannings- och försoningskommissionen i Sydafrika

Sannings- och försoningskommissionen i Kanada

Referenser
Truth and Reconciliation, Commission of Canada LÄNK

Oscar Hemer: Nu tar Kanada tag i den svåra delen av sin historia, SvD, 14 juni 2014

Tusentals övergrepp på Kanadas urfolksbarn dokumenterade,
Sameradion & SVT Sápmi, 9 oktober 2015 LÄNK

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén